SHARE
På Rövarna i norra delen av Luleå skärgård kan du ha en hel lagun för dig själv. Åtminstone kvällstid. 

På Rövarna i norra delen av Luleå skärgård kan du ha en hel lagun för dig själv. Åtminstone kvällstid. 

På egen hand i Luleå

  

Stora fjärdar på egen hand kan vara vanskligt, men med en spegelblank dag är den en enkel match. 

Stora fjärdar på egen hand kan vara vanskligt, men med en spegelblank dag är den en enkel match. 

Det är skillnad på att paddla ensam och att paddla själv. Ensam är en känsla, själv är mer på egen hand. Att paddla på egen hand har flera fördelar. Du gör precis som du själv behagar, det är lättare att träffa andra och slå sig i slang med nya bekantskaper. Du har dessutom all tid i världen att låta tankarna fara dit de vill, perfekt när du behöver fundera på livet, fatta ett beslut eller bara vara lite filosofisk. Luleå skärgård är ett bra ställe om du vill paddla för dig själv.

Om du gillar Misterhult skärgård för att det är få båtar är risken för lappsjuka stor i Luleå eller valfritt område i Bottenvikens skärgård. Jag paddlar iväg från Lövskärs hamn, en bra utgångspunkt för paddling i Luleå. En småbåthamn med stor parkering, flera iläggningsmöjligheter och betongramper rakt ut i vattnet. Här kan du fylla på vatten och dessutom äta en bit mat och komplettera matförrådet i viss mån. 

Glädjande nog är Luleå skärgård på inget vis lika exploaterat av exklusiva jättekåkar som många andra populära kuststräckor. (Stockholm och Västkusten leder den ligan.) Stugorna i Luleå är små och ofta ganska enkla till det yttre. Och de tycks användas flitigt en stor del av året. Favoritsäsongen verkar vara vårvintern. Skoterleder och bilvägar går härs och tvärs över isen. 

Men nu är det sommar och spegelblanka fjärdar, just sådan högsommar som jag skulle vilja utnämna till en strålande tid för paddling i Luleå skärgård. Det är ljust hela nätterna, i jämförelse med södra Sverige nästan tomt i skärgården och ofta varmt och skönt. 

Från Lövskär tar jag det i lugn takt två timmar till Långön rakt österut. Hindersön ligger strax norr om Långön och är en av de mest levande öarna i skärgården. Här bor 30 bofasta och skärgårdsbåtarna kommer och går flera gånger per dag. Känslan av en levande ö är tydlig. En bonde harvar sitt hö. Ett par hästar spankulerar i en hage. Flera postlådor ger sken av att faktiskt användas. När jag glider in i den lilla hamnen på östra sidan ön, Ostiviken, strax söder om Jopikgården möts jag av stora ögon. Att komma glidande i kajak hör inte till vanligheten häruppe. 

– Är du ute en hel vecka?, frågar ett par tjejer som ligger och solar på bryggan. Hur får du plats med grejerna? Hur fort paddlar du? Måste man äta mycket? Är det inte vingligt?

Frågorna är många och nyfikenheten stor, men få verkar känna sig sugna på att prova. Trots att det på Hindersön finns kajaker att hyra. Nedanför Jopikgården ligger ett tiotal kajaker av enklaste slaget som duger till att plaska runt i viken med. Därtill finns några med rejäl veckoturskapacitet, roder och packluckor. 

På Jopikgården finns det all lyx du kan önska dig. Fina rum att bo i, dusch, en restaurang som serverar god mat och dryck. Cyklar att hyra om paddelbenen behöver rastas. Ön är sex kilometer lång och tre bred. Vägarna är grusvägar och bara ett par traktorer och några enstaka fordon trafikerar dem. Perfekt för promenader och cykelturer. I norra viken ligger fiskestugor och ett museum med utställningar om säljägarna som var verksamma i skärgården. Vidare har ön en gammal kvarn, ett gammalt malmbrott och ett utkikstorn. 

Vi har vår högsäsong under vintern

Och visst är det så, vintern kan locka turister till Norrland, men på sommaren vänder märkligt nog flertalet semesterfirare norra Sverige ryggen för att trängas på platser som Västkusten, Gotland och Stockholms skärgård. Men det innebär att Norrland är en ”oupptäckt” oas och en pärla för paddlare – mycket just på grund av att här alltid finns gott om plats. 

 

Gästvänligt på Brändöskär 

Även om det är stilla och lugnt på vattnet så är det liv på öarna. Där det finns stugor vill säga. På Brändöskär bubblar det av aktivitet bland de små stugorna. Här finns en gästhamn för segelbåtar ett trettiotal stugor i viken. Högst upp ligger öns vackra lilla kapell. 

Brändöskär var under många år varit ett aktivt fiskeläge, Luleå skärgårds största med ett trettiotal båtlag. Att stugorna funnits länge ser man på att landhöjningen har tvingat fiskarna att bygga en ny fiskebod nedanför den första, eftersom den kommit för långt från vattnet. Här i Luleå skärgård är landhöjningen närmare en centimeter per år. Det blir en meter på hundra år vilket är unikt mycket. Till och med mer än Höga kusten.

På trappan till en av stugorna sitter Bengt -Åke och Ann-Sofi Nygren och pratar med Ebbe och Kerstin Kärker i kvällens sista strålar. 

– Har du bastat än?, frågar Bengt-Åke när vi pratat en stund. Det är bara att skriva upp sig på listan. Det är en fin bastu. 

Brändöskär är ett typexempel på Luleå kommuns satsning på övärlden. Bryggor och stugor har renoverats och byggts till. Privatägda stugor som är fixade och fina. En pittoresk liten fiskeby – men utan fiskare. Bastun är till för allmänheten och gästerna, ved hugger du själv i vedboden och ser till att det finns till nästa badare. 

Van vid att bli hänvisad till en avskild plats ser jag fram emot en kvällsmiddag på stranden och en bastu innan jag går och lägger mig. Men just när jag håller på och packar ur kajaken kommer Ebbe tillbaka. 

 – Du får gärna bo i vår gäststuga, den är ledig. Det kan kanske vara skönt att få krypa in en natt om du har tältat mycket. 

Jag inkvarterar mig i stugan som är minst sagt varm eftersom den ligger vägg i vägg med deras egen bastu

Ljuset i norr är alltid något speciellt med sena kvällar som aldrig vill ta slut. Här tycks man ha en förmåga att inte behöva sömn alls under sommaren. 

 

I väntan på vinden

Jag vaknar när klockan ringer. Klockan är fem. Väderprognosen från igår kväll säger sex till åtta meter per sekund sydlig vind och jag vill inte ha den motvinden och den sjön på de öppna fjärdarna. Det blir en liten frukost på vatten och mackor med mjukost som smakar rökt renkött. Jag räknar med att äta ordentligt när jag väl tagit mig en bit. 

 

Det är kav lugnt som så ofta på mornarna. Inte en vindpust. Kajaken glider fram över havet. Jag får sällskap ut ur hamnen av en finsk segelbåt som har samma taktik som jag, Men den går för motor. Jag får paddla på för egen maskin. En sån här dag är det världens lättaste uppgift. Eftersom det är öppet hav är det bara att rikta in kompassen mot Småskären och paddla på. Inga grynnor i vägen. Solen strålar redan och värmer så smått. En dag i gassande sol är paradoxalt nog det största hotet mot en perfekt paddling, men än är det många timmar kvar innan det blir alltför varmt. 

Småskären är ännu en typisk skärgårdsidyll. En liten sandstrand i norr välkomnar mig in i kanalen mellan då två öarna. Badviken står det på kartan, mycket passande. Det ligger en motorbåt på svaj lite längre bort. Klockan är bara sju och en man med fiskespö puttrar ut längs den välmarkerade leden. Här är det grund och förmodligen även muddrat. Han hälsar glatt och tittar förundrat på kajaken. Det ser antagligen ut som om jag paddlat från Finland, eftersom jag kommer från det hållet. Blå och vit kajak dessutom. 

Nästa fjärd. Samma spegelblanka vatten. Tyvärr kan jag inte riktigt slappna av utan väntar bara på att vinden ska öka vilken sekund som helst. Istället för vind och blåst håller jag på att få ett antal tordmular i huvudet, små pingvinliknande fåglar som till skillnad från pingvinen uppenbarligen kan flyga. Flygkonsten ser dock inte så förtroendeingivande ut och marginalen till mitt huvud är inte många meter. De har ju för tusan ett helt hav att flyga runt på, tänker jag, samtidigt som jag tycker det är lite kul med sällskapet. Det händer inte så mycket här ute på havet annars. 

 

Sandparadis

Har du paddlat?, frågar en liten kille som kommer nerspringande med två tjejer i släptåg. Ja, det har jag, svarar jag med en stor tugga fullkornsmacka i munnen. Har du paddlat långt?, frågar en av tjejerna. Från Luleå, svarar jag. 

Jag har ätit en riktig frukost på den ensliga stranden. Precis bakom mig ligger en liten fiskehamn som numera är kantad med de typiska sommarbostäderna. Jag tar en promenad med kameran på axeln, följer den vältrampade stigen förbi raka tallar och blåbärsris. 

Det är lite fjällkänsla i skogen. Gästhamnen ligger längre norrut med uthyrningsstugor, bastu, kiosk, naturrum och toaletter. Vatten hämtas i en naturlig källa längre in på ön. Fint och välordnat men inget för mig. Tur att jag inte beslutade mig för att paddla hit för natten, tänker jag. Finare är det vid den andra bastun på Kråkskär i norra änden av ön. Sandstrand och härlig utsikt över fjärden mot Granskäret och längre bort Långön.  Längre än så blir inte besöket på Kluntarna. 

Nästa hopp går till Sandgrönnorna med mellanlandning på Norra Äspen. Landstigningen på Sandgrönnorna får avbrytas då jag upptäcker att jag kommit in på fågelskyddsområdet. 40 meter längre västerut är det fritt fram. Här finns det sand och medelhavskänsla till alla. Segelbåtarna ligger på svaj ett tiotal meter ut, en och annan motorbåt har gått in till stranden men det är lugnt sånär som på ett par småtjejer som hojtar och stojar lite längre bort. 

En lång härlig lunch och lite solbadande resulterar i att jag somnar en timme. Lite yrvaket tittar jag upp och konstaterar att fler båtar är på väg in. Fredag eftermiddag innebär säkert att många slutat tidigt på jobbet och avrundar arbetsveckan med lite rekreation och grillning på stranden. Jag gör en upptäcktsfärd runt västra udden och får massor av sand i skorna. Gräsbeväxta sanddyner så långt ögat sträcker sig. En och annan tall. Lite fetknopp och längst ut ett gammalt sjömärke. Jag har föredömligt lite att göra. Här skulle jag kunna stanna en stund. 

 

Vädernoja 

En liten egenhet som ger sig till känna när jag paddlar helt själv är att hela tiden försöka ha koll på vädret. Via radio, via folk jag möter eller nu via mobiltelefonen. Med bra täckning är mobilen riktigt användbar. Därför sitter jag på en härlig strand letar en väderprognos och försöker ta ett klokt beslut; stanna kvar eller ge mig av och söka nattläger i lite mer skyddade vatten, för att slippa den stora fjärden norrut i obehagligt väder i morgon. 

Som så ofta tar jag det säkra före det osäkra och ger mig av nu när vädret är varmt, soligt behagligt med fem till sex sekundmeter i ryggen. Väl framme på Junkön känns det som ett nerköp i jämförelse med Sandgrönnorna. Jag hittar en liten plätt plan mark i en trevlig björkdunge och en helt okej uppläggningsplats för kajaken. När allt väl är på plats och middagen är uppäten sänker sig solen sakta över ett spegelblankt vatten. Jag längtar tillbaka till sandstranden men intalar mig själv att inte gnälla. Det finns inget att klaga på förutom bristen på sand mellan tårna.  

Mitt i natten vaknar jag av att vågorna sköljer över stenarna på stranden, vinden river i tältduken och jag måste gå upp och titta till kajaken. Jag tog rätt beslut som paddlade hit igår tänker jag. Kajaken ligger väl uppdragen och ett litet rev av sten strax utanför stranden bryter vågornas kraft och förintar dem innan de når land. Men vinden har vänt och är nu nästan ostlig. Jag går och lägger mig igen, medveten om att det blir problem att ta sig ut om vinden ligger på lika hårt i morgon. Men varför oroa sig nu? Vattnet måste stiga 30-40 centimeter för att det ska hända något. Jag blåser inte bort, kajaken ligger trygg. 

 

Inbjuden till fotbollsmatch

Vinden ligger på även till frukost. Jag promenerar bort längs grusvägarna och gör ett besök på Junköns skärgårdsmuseum och fiskehamnen där fiskarna just kommit in med sin laxfångst. 

En liten fast befolkning håller sig kvar på ön, men bara en person fiskar fortfarande. 

– Men det går ganska bra att bo här och jobba i stan, säger Barbro Ökvist som också kommit ner till bryggan. Båttrafiken är anpassad så att man ska kunna åka in på morgon och hem på kvällen. Det kostar inte mer än att ta bussen i stan. Det är toppen.

Det kunde ha varit Halmstad, Torekov eller Mallorca. Men det är Luleå. Och det är bättre

Idag är det en stor dag på Junkön: Dagen för den årliga fotbollsmatchen mot ön Rödkallen. Förut vara det fler lag men i takt med att befolkningen blir äldre och fler flyttar från öarna blir det svårt att få ihop tillräckligt antal spelare. Redan nu bjuds vänner in för att komplettera lagen. 

– Ska du inte stanna kvar och vara med?, frågar Robert. Det börjar klockan tre. Vi måste nog gå och måla upp sidolinjerna, förresten. 

Jag tackar vänligt nej, även om det förstås hade varit kul. Jag ska på en annan bjudning, lunch på Klubbvikens restaurang. 

Jag kliver iland bland badande gäster två timmar senare. Drar upp kajaken, plockar med mig kamera och värdesaker. Låser luckorna och går upp och njuter av en härlig lunch och sommaren. 

 

Luleå och Bottenviken

Lite som Österlen, fast med öar och skog. Sandstränderna är den gemensamma nämnaren i Luleå skärgård. Sandgrönnorna längst i söder hör till en av öarna man ”måste” besöka under en paddling. En stor del av ön, liksom även påhängda Skvalpen, har landstigningsförbud till den sista juli, men det finns gott om sand även på västra delen av ön. Perfekt för bad, en dag på stranden eller en lång ljus natt med havet som underhållning. 

Eftersom landhöjningen är så pass stor här, nästan en meter på 100 år, har nästan alla öar en relativt grund men bred strandlinje som består av sand eller sten och i några fall klippor. Vegetationen tar vanligtvis över först en bit upp. Men vattenståndet varierar. Med sydliga vindar stiger vattnet och med nordliga sjunker det. Högtryck ger längre vattenstånd och lågtryck högre. Skillnaderna mellan maximalt och minimalt vattenstånd har uppmätts till 321 centimeter men det är förstås inget som ändras över en natt. 

Det som kan kännas knepigt med att paddla i Luleå skärgård är de stora fjärdarna som man oundvikligen måste ta sig över. Brändöfjärden är ett exempel. Den går som ett stort blått band mellan fastlandet och de grupperade öarna längre ut mot havet. En till två timmar på öppet vatten är inte ovanligt. När vågorna rullar på från öster, nordost och sydost bildas rejäla dyningar eftersom det ofta blir grundare närmare land. I kombination med vind kan det bli stökiga förhållanden med gropig sjö. Därför ska inte Luleå skärgård räknas som en nybörjarskärgård, även om den förstås i många fall passar alldeles utmärkt också för mindre erfarna paddlare. 

“​​​​​​​Luleå kommun är en av de mest båttäta kommunerna i Sverige”​​​​​​​

Småbåtshamnarna ligger överallt på fastlandet och utgör ofta en bra utgångspunkt för kajakpaddlaren. Sluttande ramper rakt ut i vattnet är till för upptag av småbåtar på trailer, men funkar ju perfekt för paddlare också. 

De öar som har ett mer aktivt båtliv och fler boende sträcker sig från Kluntarna i söder till Hindersön i norr. På Rödkallen söder om Sandgrönnorna finns ett pensionat/vandrarhem att ta in på om man vill ha tak över huvudet, äta en bit mat eller fika. Även Hindersön och Småskär erbjuder den servicen sommartid. 

Ett annat fint område här i norr är Råneå skärgård. Tyvärr hamnar Råneå ofta lite i skymundan från mer centrala Luleå skärgård. Råneå skärgård hör till Luleå kommun, räknas också som en del av Luleå skärgård med skiljer sig en del från arkipelagen närmare staden och är ännu mindre exploaterad än Luleå. Som Norrland i övrigt: Stora avstånd, lite folk. 

Gränsen mellan Råneå och Luleå skärgård går vid Hamnöarna nära Lappöns norra spets. Här ska det vara fint flugfiske efter harr under juni månad, liksom på många andra ställen i de grunda skärgårdsvattnen. Hela skärgården känns ren, fräsch och härligt oförstörd. I Råneå kan du vara helt själv. Segelbåtar och fritidsbåtar håller sig en bra bit ut. Många grunda passager och grynnor som dyker upp mitt i fjärdarna gör det lömskt att ta sig fram. Rövarn, Lill-Furön och Sandskär är några av öarna i Råneå skärgård som är värda att paddla till. 

Här i Bottenviken är det otroligt enkelt att lägga i kajaken. Överallt där det finns en liten båthamn går det att ställa bilen och lägga i kajaken. Restriktioner kring parkering, utöver trafikvett, är ovanliga och en befrielse för dig som försökt lägga i kajaken i Stockholmstrakten eller på Västkusten. 

Om du paddlar ut i närheten av stan får du hålla utkik efter stora lastfartyg som trafikerar farleden in mot industrierna öster om Luleå. 

I öster gränsar Råneå mot Kalix kommun. Kalix skärgård är betydligt mer trafikerad än Råneå men i jämförelse med södra Sverige är det ingenting. Kalix paddlar du om du vill bege dig ända till Haparanda skärgård som också ett besök om du vill utöka din paddling med längre sträckor. 

En paddling till Haparanda sandskärs norra udde är en trevlig dagsutflykt om du börjar från campingen på södra Seskarö. Eller en fin sista anhalt om du paddlar sträckan Luleå Haparanda. Stranden slår faktiskt Sandgrönnorna på fingrarna. Men här är det nationalpark och bara tillåtet att tälta på några utvalda och inhägnade platser.  Lite längre österut kan du paddla över gränsen till finska skärgården. Hyvää! 

Sandögrönnorna är till synes oändliga sandstränder. Enkla att ta sig i land på men östra delen är fågelskydd till sista juli. 

Sandögrönnorna är till synes oändliga sandstränder. Enkla att ta sig i land på men östra delen är fågelskydd till sista juli. 

Lax är en viktig inkomstkälla för fiskarna i Luleås skärgård. På Junkön kan du möta upp fiskebåten när den kommer med färsk lax. 

Lax är en viktig inkomstkälla för fiskarna i Luleås skärgård. På Junkön kan du möta upp fiskebåten när den kommer med färsk lax. 

I norr tycks man ha en förkärlek till att elda. Även sommartid. Visst är det härligt att grilla korv på stranden. 

I norr tycks man ha en förkärlek till att elda. Även sommartid. Visst är det härligt att grilla korv på stranden. 

ARTICLE CREATORS
Writer
Outdoor, Skiing
Håkan Wike är frilansjournalist och fotograf med många år i branschen. Han har varit redaktör på restaurangtidningen Bon Appetit och arbetat som chefredaktör på Utemagasinet, Sveriges ledande friluftsmagasin.
read more
LATEST
MOST LIKED