SHARE
Söder om Gräsö är skärgården trång och full av smala grunda sund. Här kommer bara kajaker fram, inte andra båtar. 

Söder om Gräsö är skärgården trång och full av smala grunda sund. Här kommer bara kajaker fram, inte andra båtar. 

Höstpaddling i havsörnarnas rike

Första dagen i kajak är lite stel. Svartklubbens fyr innebär lunch och en skön paus. 

Första dagen i kajak är lite stel. Svartklubbens fyr innebär lunch och en skön paus. 

Det känns som en vårpaddling fast det är höst. Vassen i viken är gul, båtarna ligger på land. Allt är lugnt och stilla. Temperaturen så här på förmiddagen håller sig kring tio grader. Den mest markanta skillnaden mot våren är att löven på träden är gulgröna eller flammande orangea. Huden har fortfarande en gyllenbrun ton från sommarens uteliv och kroppen minns sommarvärmen. Det är en dimmig förmiddag i oktober och vi kliver ur bilen i Grisslehamn.

Min varma sovsäck är nedpackad i kajaken. Liksom ullunderställ och en varm skön dunjacka. Har ni plats kvar i er kajak?, frågar Magnus förvånat. Det är första långturen Magnus gör i kajak. Som seglare är han van vid skärgården och paddlingarna kring Stockholm har varit många, men bara dagsturer. Frågorna kring utrustningen för en tredagarstur har varit försiktiga och försynta men nu är allt på plats. Med extra allt tycks det. Till och med ett paraply. 

“Hösten har inte kommit lika långt härute i kustbandet som ett par mil inåt land”

Paddling i slutet på säsongen har många fördelar. Pack- och paddlingsrutinen är oftast inarbetad efter sommarens turer. Kroppen är van att sitta i kajak. Armar, rygg och axelparti har full koll på vad som ska göras. Valkarna i händerna är lagom hårda. Och det är lugnt, stilla och rymligt i skärgården. Fritidsbåtarna har i oktober tagits upp på land och fått en sista tvätt, omvårdnad och en presenning över sig. 

 

Lite nyfiket kikar några båtägare på oss över kaffekoppen och ostsmörgåsen som blir den sista måltiden innan den kära båten får klara sig själv under vintern. Tänk att folk har lagt paddeln på hyllan redan, säger Pelle. Det verkar nästan bli sommar idag. 

Pelle har utrustat sin paddel med överdragshandskar, men de åker ner i packningen igen. Vattentemperaturen håller sig runt 14 grader och hjälper till att skapa en varm inramning på säsongens sista paddling. 

Säsongerna är mer trögsvängda härute. Våren är senare tack vare den låga vattentemperaturen och hösten likaså eftersom vattnet då har en upplagrad temperatur som är högre än den snabbt sjunkande lufttemperaturen över land. Kallt vatten är tyngre än varmt och sjunker till botten, och det tar ett bra tag innan alla temperaturskikt har jämnats ut. 

Upptäcktsfärd i nya områden

Några enstaka stugägare eldar löv och snickrar på de sista oavslutade sommarprojekten. Ett staket som ska ha ett sista lager färg. En altan behöver oljas in för att stå emot den snö och kyla som är på gång. Snart dyker Svartklubbens fyr upp, en svartvit konservburk i sten och betong med en liten knopp högst upp. Omringad av röda stugor med vita knutar. Svartklubben är en gammal lotsplats som idag är sommarparadis. Fyren är kvar och lyser med automatik, men lotsplatsen är flyttad inåt land. Namnet har ingenting med illegal spelverksamhet att göra. Klubb kan översättas med ”över havsytan uppskjutande klippa” - det vill säga en kobbe.

“Stugorna blir färre, de renspolade klipporna fler och fler”

Riktar vi fören rakt österut och sedan några grader norr hamnar den modiga paddlaren så småningom rakt på Åland. En lockande färd för många men vi har inga som helst planer i den riktningen. Vi äter en lunch på en klippa och ser ut över Svartklubben när ett en liten lotsbåt glider ut bakom oss och tar sikte mot havet. Havtornsbuskar! Överallt på de små kobbarna och skären växer det eftertraktade orangea bäret. Jag har aldrig sett dem växa vilda förut. Bara som sorbet, sylt och marmelad på tallrik. Några enstaka bär sitter kvar på buskarna och vi smakar alla var sitt. Jonas som jobbar som kock är inte lika imponerad. Överreklamerat, säger Jonas, som är kock till yrket,  och avslöjar att han inte gillar smaken. 

Över land tornar molnen upp sig men här ute är det som vanligt soligt, varm och stilla. Den annalkande blåsten och regnet ska inte dyka upp än på ett tag men vi håller oss ganska nära Singö för att vara på den säkra sidan. 

Norr om Singö ligger Gräsö, Roslagens största ö och en populär sommarstugeö med färjeförbindelse från orten Öregrund. Söder och sydost om Gräsö ligger den skärgård som vi ska besöka. Massor av små öar och en omöjlighet för de flesta fritidsbåtar med något som helst djupgående. Grynnor och skär överallt och många trånga passager. Som gjort för kajak en helg då det varnas för hård vind. Syd eller sydväst ska det blåsa, nio till tretton sekundmeter. Vi är beredda på tuff paddling men en prognos är en prognos, verkligheten kan bli både bättre och sämre. 

Lätt medvind. Mat i magen och se där: en havsörn som seglar högt över oss. På de skogsbeklädda stränderna gnistrar några enstaka lövträd i orange. Öarna är mestadels låga med en strandlinje som ofta har träd ända ner till vattnet. Här och var finns det klippor som i många fall är bra att tälta på. 

Vi väljer Vässarö för nattläger. Klockan har hunnit bli fem och om en timme börjar det bli mörkt. Även om det är ovanligt varmt för att vara första veckan i oktober så har solen sina invanda rutiner. Just de korta dagarna gör det tydligt att vi är på höstpaddling. Tolv timmars dagsljus är sällan ett problem, mer än sju åtta timmar i kajak är i alla fall inte aktuellt för oss vanliga paddlare. Lägg till ett par timmar för att komma iland, få upp tält och en färdig middag så är dagsljuset snart slut. Pannlampan ligger i sittbrunnen om det skulle visa sig att letandet efter tältplats skulle dra ut på tiden. Regeln att börja leta i god tid får ännu större vikt på hösten. 

Mörker och regn 

Den här gången hittar vi en bra klippa i god tid. Perfekt för tält och med bra plats för matlagning. Tyvärr är jag och Pelle lite väl optimistiska i valet av nattläger, snart börjar det blåsa och vågorna stänker upp ända till tältet. Vi flyttar efter Magnus och Jonas som hittat en gräsbeklädd strandremsa i viken bakom. Kajakerna är väl uppdragna på land, paddlarna förankrade i buskarna bakom och tälten står stabilt bland träden. En utsökt middag med lammkorv inrullad i couscous, lingonketchup och rostad lök väntar. En engångsgrill som trilskas får sällskap av en lika svårtänd brasa. Till slut fräser lammkorven och elden sprakar behagligt samtidigt som en klotrund apelsingul måne stiger upp ur havet.

“Frisk klar luft, mörka kvällar, god mat och en alldeles tom skärgård”

Precis lagom till att maten blir färdig anländer en motorbåt full med öl och mat och lägger till. Sitt kvar ni, säger båtföraren. Men det kommer tio kanadensare om en halvtimme, så ni vet. 

Mycket riktigt. Efter tjugo minuter kommer kanadensarna och angör med buller och bång klippan där vi sitter. De drar och släpar aluminiumfarkosterna i stort sett rakt över vårt middagsbord och ramlar vidare in i skogen mot det väntande vindskyddet och maten. 

– Vi kommer och ordnar till kanoterna strax, lovar en kille som verkar vara någon typ av en guide. 

Tystnaden lägger sig igen, liksom chocken över att nästan bokstavligen ha blivit överkörda av en konferensgrupp. På land. Det visar sig att Vässarö är en lägerö med scoutanknytning och en kapacitet på 200 bäddar, plus tältläger med plats för upp emot 3 000 personer. Vi kunde med andra ord ha blivit överkörda av 3 000 scouter istället för tjugo it-konsulter. Det känns rätt bra trots allt. 

Hus och hem

Gott om plats är en underskattad friluftslyx tills man får smak på den. Ett rejält tält med yta för grejer under tak är guld värt när det regnar. Paddling, liksom allt annat friluftsliv, handlar om att njuta oavsett väder. 

Magnus sitter i öppningen till sitt tremannatält och lagar frukost till sig själv. Jonas däremot ålar sig ur sitt enmanstält och trär på en skrikigt lysgrön mössa på huvudet. Pelle letar i lugn och ro fram sina kläder i absiden på tunneltältet, tittar ut och konstaterar att det nog går att laga frukost under bar himmel i alla fall. Skyarna flyger fram över himlen men mycket av det grå tycks vara dimma som drar ut från fastlandet. Härute splittras den upp av blåsten och sikten är om inte bra så helt okej.

“Och där har vi dagens första havsörn”

Den stora fågeln flyger förbi med tunga vingslag. Majestätiskt och inte ett dugg intresserad av oss. Snart följs den dock av ett par irriterade kråkor som inte uppskattar rovfågelns sällskap. Det gör däremot vi. Känslan av att få vara i närheten av luftens konung gör oss ödmjuka, trots att det inte är lika ovanligt som det var förut. 

En tallrik gröt med kanel och frukt, en macka och en kopp kaffe senare börjar det regna igen. Väl i kajakerna med kapell och regnjacka på gör det inte så mycket men det får gärna vänta tills vi har packat klart. De vattentäta packpåsarna gör det ändå hyfsat enkelt att hålla grejerna torra även om de får ligga i det blöta gräset en stund. Magnus paraply kommer till användning där det sticker upp ur sittbrunnen och skyddar den från väta. Jonas har med sig en presenning som täcker sittbrunn och luckor. 

Jag konstaterar att det är nyttigt att paddla med nya människor. Alla har sina knep och tricks för att göra tillvaron enklare och bekvämare. Några rätt och fel finns inte, bara fiffiga eller mindre fiffiga lösningar. 

Jag måste prova om det funkar att segla, säger Magnus och spänner upp sitt paraply när fjärden i Stregelsundet bjuder på medvind. Ganska snart är vi andra akterseglade av ett DN-paraply och en skrattande Magnus som får skota hem paraplyet för att inte bli av med det i den tilltagande vinden. Några tio till tretton sekundmeter är det inte, men väl sex till sju. En ensam segelbåt fräser på i plattläns lite längre ut. En gammal fin träeka går för motor och letar sig in bland kobbarna vi också siktat in oss på. En man i stora galonbyxor kastar med ett kastspö från strandkanten. Några kast och sedan förflyttar han sig tio meter i sidled, ett nytt kast och så håller han på tills hela sidan av ön är avfiskad. Gädda? Havsöring? Vi hinner inte fråga, han tycks ha bråttom. 

Vassvikarna är grunda med inslag av små stenkobbar. Säkert ett paradis för gäddor både vår och höst. Vi hör att det plaskar till ordentligt. En fisk hoppar rakt upp i luften framför våra kajaker, förmodligen i ett försök att komma undan någon annan varelse som vill ha fisk till middag. 

Blöt men glad

Här och var dyker det upp små oansenliga bruna hus. Ibland är de röda och vita. Sommarstugor som med några få undantag ser tillbommade ut. 

På ön Hälsingen blir det lunch vid en liten men välanvänd grillplats. Vi hinner precis få i oss maten innan det börjar regna igen. En havsörn flyger förbi, den tionde. Äspskärets brygga på södra spetsen av Gräsö skymtar i diset. Här går det tydligen bra att ställa bilen och lägga i kajaken om man vill komma direkt ut i den finskurna skärgård vi nu paddlar runt i. Norr om oss är öarna färre och mer utspridda men hela östra sidan av Gräsö är beströdd av öar. Även upp till Örskär, även om den norra delen av skärgården är glesare. Den västra sidan som vetter mot Öregrund och fastlandet är tämligen tom på öar. 

“Håret är blött och vinden piskar i ansiktet”

Här kommer motvinden. Magnus kämpar med en otymplig och alltför tung paddel. De få motorbåtar vi möter tycks titta medlidande på oss i regnet. Men som sagt, det är inte kallt, bara blött. I varierande grad hos oss fyra. En jacka läcker. En annan är en paddeljacka som är lite väl tät och gör Jonas blöt från insidan istället. 

Jaha, nu har vi inte så mycket att välja på, säger kartläsaren. Vi ska mer eller mindre rakt över fjärden. Det går en farled rakt framför oss. Paddlare får ofta höra att de syns dåligt. Främst motorbåtsägare klagar, det går fort för dem och reaktionsmarginalen minskar med farten. Hur man nu kan missa en vit eller gul fem meter lång farkost om man väl tittar. Det ska till mycket grov sjö för att en paddlare ska försvinna, tycker jag, men idag är skillnaden mellan Pelles svarta kläder och Jonas ilsket åttiotalsfärgade jacka och mössa tydlig. Neonfärg är inte så tokigt. De avviker markant från övriga färger på havet. 

Det går vita gäss på vågorna men sjön är inte grov. Det tackar vi alla öar som ligger i vägen för den sydliga vinden för. Efter två ratade landstigningsplatser väljer vi den tredje. Inte perfekt men helt okej. Skogen bjuder på mjuk mossa och tillräckligt många plana ytor för att tre tält ska få plats. Och en klippa mot vattnet och kvällssol till middag. Lagom tills vi kliver iland slutar det att regna. Perfekt timing! 

“Vad är smartast att göra nu då, slå upp tältet eller byta kläder till något torrt?”

Det blir byta om eftersom regnet ser ut att dra bort. Jonas spänner upp en presenning mellan ett par träd där vi lastar av packning och blöta kläder ifall det skulle komma mera regn innan vi fått upp tälten. Med ett torrt underställ på kroppen går sedan tältuppslagning och resten av urpackningen som en dans. 

Energin återvänder och kvällens middag intas med den där härliga känslan som infinner sig när ett oväder drar bort. Dramatiska moln sveper över himlen som sakta färgas i gult, rosa och slutligen slukas av mörkret. Månen letar sig försiktigt fram igen. Den klara himlen innebär en kallare natt, men det kan vi ta. På med ullunderstället och ner i en väl varm sovsäck. Gaslampan får brinna i tältet en stund, väl bevakad under en stunds pocketboksläsning. Den råa fuktiga luften flyr ut genom tältets ventiler i samma takt som melatoninhormonerna tar över och stänger ögonlocken strax efter att lyktan har släckts. 

Roslagen smakar mera

Sista dagen och hemfärden blir ofta mycket av transportsträcka. Det är bara en känsla, men ändå. Lite vemodigt, ibland skönt. Den här gången väntar motvind, tror vi, men det visar sig vara fel i prognosen igen. Vi får medvind istället och därmed gott om tid på oss. Som vanligt innebär gott om tid och fint väder en lång avslappnad lunch. 

Vassen skiftar i gult och grönt. Havsörnarna seglar fram och tillbaka över himlen. Den blå himlen och det skarpa solljuset målar fram höstfärgerna på öarna. Höstpaddling när den är som bäst. 

Men det är också en exemplarisk helgpaddling, ett smakprov på området som ger mersmak. En ledig fredag ger tre dagar på sjön. Utekänslan blir mer påtaglig än om man naggar lördagmorgon och söndag kväll i kanten med transport och i- och urpackning. Tre dagar är minisemester och mycket mer än en paddelhelg. 

Magnus som seglat här tidigare har fått en ny syn på arkipelagen sedan han glidit fram över grunda områden, öar åtkomliga enbart för kajaker. Samma skärgård men en helt ny upplevelse.

Men nästa gång ska jag ha en annan paddel, suckar han efter att ha provat Jonas extrapaddel som knappt väger hälften av vad hans egen gör. Lågsäsongen gör sig extra påmind när vi väl kommit iland, packat ihop och vill avsluta den sköna helgen med en fika på ett café. Pizzerians garvsyresura bryggkaffe som stått på sedan morgonen lockar inte det minsta. Några andra caféalternativ finns inte så vi plockar fram vårt eget, lånar ett bord på en stängd uteservering och drar igång stormköket en sista gång. Jonas sopar bort några höstlöv från bordet och plockar fram det sista av bullpåsen. 

Roslagen och Gräsö

I Gräsö och Roslagens skärgård blandas Ålands hav med vattnet från Södra kvarken. En osynlig gräns mellan Östersjön och det mindre salta Bottenhavet. Området har många gamla och nya fyrar, vattnen är ökända för att vara stormpiskade och riskabla för fartyg som behövde, och behöver, vägledning för att inte hamna fel. 

“Skärgården framförallt öster om Gräsö är en relativt okänd pärla för paddlare”

Många öar och trånga sund, lite båtar och en blandad natur: från täta vassvikar och gröna öar till kala klippor och skär längst ut i havet. Avstånden är korta och turen kan enkelt planeras om efter väder.

Gräsö skärgård har hamnat i skuggan av de mer kända öarna kring Arholma, Vattungarna och Söderarm. Vill du ha en riktig långpaddling är det inga problem att knyta ihop områdena. Är det bra väder är det en riktigt fin tur med Väddö på ena sidan och havet på den andra. Blåser det, eller du helt enkelt inte vill chansa, går Väddöviken och Väddö kanal som en blå blodådra väster om ön, från Grisslehamn ända ner till Björköfjärden. 

Området öster om Gräsö är fylld av grund, stenar och trånga passager i den täta skärgården. Om du gillar att smyga runt med kajaken i lugn takt och upptäcka naturen och öarna på nära håll är det här ett paradis. På vissa ställen är sunden avstängda av vass, men lika ofta går det precis att ta sig igenom med kajak. Ibland har det till och med röjts kanaler i vassen, troligen av fiskare eller stugägare som vill ha en genväg ut mot havet eller fiskeplatserna. Öarna är gröna och ofta låga. Strandlinjen är beväxt ända ner till vattnet i innerskärgården där öarna är gröna till största delen, med klippor lite här och var. Längre ut blir det som brukligt mer kala klipphällar. 

Gräsö är en stor ö precis öster om Öregrund, centralorten i området. Ön har en fast befolkning men får mer och mer fritidsboende. Färjan mellan Öregrund och Gräsö hamn går frekvent och biltrafiken är sommartid ganska intensiv. 

En runda runt hela Gräsö, inklusive skärgård och Örskär blir lite drygt åtta mil lång. Mest intressant för paddlare är den östra sidan eftersom det är här öarna finns. Här får du också vara i fred. Något som Gräsöborna upptäckte redan på 1700-talet då de under rysshärjningarna flydde ut i skärgården, dit inga stora galärer kunde gå. Här är det också relativt få stugor och fritidsboende i allmänhet. Det innebär att service och bekvämligheter som affärer, färskvatten, sopmajor med mera är sparsamma. 

På Gräsös västra sida vid färjeläget finns en affär. Några cafeér och restauranger i området är öppna sommartid, bland annat på Sörbodarna, Djursten, Örskär och Rävsten. I Grisslehamn, som är en typisk sommarort, finns det mer service under sommarmånaderna. Men slå en signal till turistinformationen innan du räknar med att proviantera, bo eller äta någonstans. Som på många andra håll i glesbygd kämpar små näringsidkare på marginalen och utbudet varierar från sommar till sommar. 

Ska du ut i ytterskärgården så ta med dig allt som behövs, både mat och vatten. En paddling till exempelvis Understen kittlar äventyrslusten. På håll ser det ut som två torn som sticker upp ur havet. Ön har flertalet fyrar och även en handfull hus, en liten hamn och en historia som angöringsfyr. Nästa anhalt är Åland. Men dröjer du dig kvar för länge kan du bli fast när vädret slår om.

Runt Singö och ner mot Grisslehamn är det få men vackra öar. Svartklubben är en märklig skapelse med en samling vackra hus omkring fyren. Söder om Singö är det också sista chansen att välja en mer skyddad väg söderut. Gillar du innerskärgård är Singöfjärden och öarna upp mot Raggarö ditt val. Här slipper du svall från havet, men de öppna fjärdarna kan bjuda på hård vind ändå. Här är det mest stora öar och fastland med många djupa vikar att undersöka. 

Värt att notera är det militära skyddsområdet runt Singö som kanske avskräcker på kartan. Men nuförtiden gäller inga särskilda restriktioner i fredstid, fritt fram även för utländska medborgare med andra ord. Skyltarna om landstigningsförbud är bortplockade (2006). 

Fågelskyddet och naturreservaten gäller det däremot att ta hänsyn till. Fågelskyddet sträcker sig till och med den sista juli. Sälskyddet generellt till 15 augusti. I naturreservaten längst upp i norr, öster om Gräsö är det tältförbud. I övrigt inga restriktioner. 

Upplev

Labyrinter av kanaler och sund 
Havsörn
Fyrarna

Tänk på

Vassrik innerskärgård
Stora fartyg på farlederna

Låga strandlinjer och mycket växtlighet är typiskt för Roslagen. Tältplatserna är inte alltid de bästa utkiksplatserna, men träd skyddar mot vind. 

Låga strandlinjer och mycket växtlighet är typiskt för Roslagen. Tältplatserna är inte alltid de bästa utkiksplatserna, men träd skyddar mot vind. 

Skärgården är tom och höstfärgerna börja så smått sprida sig över öarna. Början av oktober kan vara en fantastisk tid för paddling. 

Skärgården är tom och höstfärgerna börja så smått sprida sig över öarna. Början av oktober kan vara en fantastisk tid för paddling. 

Efter regn kommer solsken. Blöta kläder torkas och snart är den jobbiga, kalla paddlingen glömd.

Efter regn kommer solsken. Blöta kläder torkas och snart är den jobbiga, kalla paddlingen glömd.

Ta med en bra bok. Det blir många timmar i tältet och värmen från gaslyktan driver ut fukten ur tältet. 

Ta med en bra bok. Det blir många timmar i tältet och värmen från gaslyktan driver ut fukten ur tältet. 

Gråa dagar är det extra tydligt att färg är bra för synligheten. Svart, grått och vitt i en röra gör paddlaren svår att upptäcka. 

Gråa dagar är det extra tydligt att färg är bra för synligheten. Svart, grått och vitt i en röra gör paddlaren svår att upptäcka. 

ARTICLE CREATORS
Writer
Outdoor, Skiing
Håkan Wike är frilansjournalist och fotograf med många år i branschen. Han har varit redaktör på restaurangtidningen Bon Appetit och arbetat som chefredaktör på Utemagasinet, Sveriges ledande friluftsmagasin.
read more
LATEST
MOST LIKED