SHARE

Skärgårdsdröm

Claes och Helena Bondelids sekelskifteshus på Vettersö liknar ingenting annat – åldrat och slitet men alldeles sig självt och underbart befriat från klåfingriga renoveringsingrepp.

Många väggar och golv har lämnats orörda sedan lång tid tillbaka, en fin påminnelse om tidens gång. Kajaken i matsalen följde med huset.

Många väggar och golv har lämnats orörda sedan lång tid tillbaka, en fin påminnelse om tidens gång. Kajaken i matsalen följde med huset.

Läget på en udde ger en fin utsikt ut över fjärden. Sedan de köpte huset har Claes och Helena gallrat bland träden och planat ut gräsmattan.

Läget på en udde ger en fin utsikt ut över fjärden. Sedan de köpte huset har Claes och Helena gallrat bland träden och planat ut gräsmattan.

Claes och Helena på verandan. De träffades genom sina jobb i modebranschen och har barnen Tyra och Ragnar tillsammans.

Claes och Helena på verandan. De träffades genom sina jobb i modebranschen och har barnen Tyra och Ragnar tillsammans.

Huset står bara ett stenkast från vattenbrynet. Alla sovrum en trappa upp har utsikt över fjärden. På andra sidan udden ligger bryggan som vetter ut mot den egna lilla holmen, Prackan.

Huset står bara ett stenkast från vattenbrynet. Alla sovrum en trappa upp har utsikt över fjärden. På andra sidan udden ligger bryggan som vetter ut mot den egna lilla holmen, Prackan.

På en båt från Strömkajen och två timmar rakt ut i Stockholms skärgård hinner man tänka en del.

Till exempel vad det innebär att behöva flytta här ute. Eller vilket företag det måste vara att bygga nytt någonstans där man inte bara kan låta lastbilar lämna av allt som behövs.

Allt det här vet Claes och Helena Bondelid. För fem år sedan köpte de ett vackert gammalt sommarnöje på Vettersö, med egen brygga och en egen tall- och hallonbeväxt holme.

En tidigare ägare hade bytt ut fönstren och klätt in fasaden i plåt, men på insidan var boningshuset i stort sett oförändrat – ett fönster bakåt i tiden. Och naturligtvis fullbelamrat med sådant som hinner samlas i ett skärgårdshus under ett århundrade.

“Jag och Helena blev överlyckliga över att det var så orört”

- Allt är kvar, gamla paneler, platsbyggda bänkar och sidentapeter. Men vi har knappt hunnit börja rensa i uthusen, berättar Claes när han möter upp vid båtbryggan.

Samma brygga dit sjöpolisen, enligt den lokala historieskrivningen, fick tillkallas vid åtminstone ett tillfälle för att lugna ner bråken mellan sommargästerna August Strindberg och Siri von Essen.

 

En som också fick lära sig om skärgårdslivets realiteter var den som en gång byggde huset i början av 1900-talet. Han lät bygga det i hemlighet, som en överraskning till sin fru i stan: Två våningar med huvudentré ut mot fjärden, köksingång och en pampig trapphall med öppen spis i mitten.

Men när allt äntligen var klart och hustrun kommit hela vägen ut till ön så tyckte hon inte alls om det och kom aldrig tillbaka. Så kan det gå.

Claes Bondelid är ett välbekant namn för den som intresserat sig för svenskt mode. Skinnjackorna från Bondelid på åttiotalet tog en evighet att gå in och var praktiskt taget outslitliga.

– De bästa skinnjackorna i världen har tillverkats i Sverige, men de såg inte ut som jag ville. Så jag åkte upp till skinnföretagen i Malung. Där tyckte de att jag inte var klok som ville ha tjocka skinn, alla andra ville ju ha så tunna skinn som möjligt. Men de lyssnade och 1980 gjordes de första 50 jackorna.

“På den tiden hette modemärken saker som “Go for it” eller “Jetset”. Så jag döpte märket till Bondelid och satte Stockholm under”

Folk skakade på huvudet och undrade om han inte ville sälja kläder i Göteborg eller Malmö. Resten är svensk modehistoria. Idag har Claes lämnat Bondelid bakom sig och driver märket Claes Göran med butik på Odengatan tillsammans med Helena.  

 

Men den där tjurskalliga beslutsamheten att göra saker på sitt eget sätt är densamma. Det gäller för övrigt hur paret tagit sig an sommarstället på Vättersö också.

Boningshuset är stort och ståtligt. Väggarna är klädda med paneler och det är högt i tak på sekelskiftesvis. Övreståndspersoner som byggde i skärgården för hundra år sedan ville ha samma standard här ute som i sina våningar på Östermalm.

“Det är ett hus som inte liknar någonting annat, åldrat och slitet men alldeles sig självt och underbart befriat från klåfingriga renoveringsingrepp”

På bottenvåningen är kök och sällskapsrum samlade kring entréhallen: Det afrikanska rummet som Helena vill fylla med djurmönster, Millerrummet som är en hyllning till saliga Miller’s Residence i Notting Hill, där Claes ofta bodde, och matsalen med den lilla krypgången som Helena föll för vid första ögonkastet.

En trappa upp ligger sovrummen kring den övre hallen, samtliga med sjöutsikt. Claes äldre döttrar Greta och Agnes har varsitt. De gemensamma barnen Tyra och Ragnar, fem och två, delar fortfarande.

Bortsett från pigkammaren intill köksingången, som en tidigare ägare gjorde om till kök, är rummen intakta som de var när huset byggdes. De flesta har kvar sina originaltapeter, upphängda på gammaldags sätt med fodret av gamla tidningar skymtande i kanterna. I den övre hallen hänger en makalöst vacker sidentapet. 

 

– Vi har tapetrullar av originaltapeterna kvar. Drömmen vore att tillverka nya utifrån dem. Men det skulle ju ändå bli skillnad att sätta upp dem, istället för att hänga dem som man gjorde förr, säger Helena när vi står vid grillen och försöker få fason på kycklingen som ska lagas till lunch.

Sedan de kom hit har Claes och Helena hunnit ta de stora greppen – gallrat bland träden på tomten, planat ut gräsmattan och byggt badrum till alla sovrum. Fem stycken blev det, Claes är inte den som gör saker halvhjärtat. Den sista biten, menar Helena, tar inte så lång tid när man väl har funderat ut hur man vill ha det. Och det får helt enkelt ta den tid det tar.

 

 

Vi vill komma hit och kunna koppla av med barnen, laga mat och ta ett bad”

 Jag kan förstå att folk strävar efter att bli klara. Men om man har en massa måsten och låter dem bli en lista som ska prickas av – då faller allt det roliga bort. För oss är det mer som en konstant process, som bygger på sådant som vi gillar. Jag älskar djurmönster och vill gärna ha det i ett rum. Men fram till dess funkar huset som det är.

Vid det här laget brinner kycklingen frejdigt och vi ropar på Claes som är i köket. Ungefär nu bestämmer jag mig för att inte åka härifrån. Eller att åtminstone ta med mig Claes och Helenas inställning tillbaka när jag väl kliver på båten. Det är inte lika viktigt hur det blir som hur man har det under tiden.

Både boningshuset och uthusen var översållade med prylar när de kom hit. Lekstugan är på borgerligt sekelskiftesvis försedd med fungerade järnspis i miniformat.

Både boningshuset och uthusen var översållade med prylar när de kom hit. Lekstugan är på borgerligt sekelskiftesvis försedd med fungerade järnspis i miniformat.

Det är inte bara blommorna i serveringsgången som har någonting tidlöst över sig. Huset har i stort sett fått behålla sin ursprungliga planlösning.

Det är inte bara blommorna i serveringsgången som har någonting tidlöst över sig. Huset har i stort sett fått behålla sin ursprungliga planlösning.

Claes, Helena och Ragnar, två år, i soffan. Bröstpanelerna och de ståndsmässigt höga fönstren vittnar om husets historia, ett sommarviste för en välbärgad familj från stan.

Claes, Helena och Ragnar, två år, i soffan. Bröstpanelerna och de ståndsmässigt höga fönstren vittnar om husets historia, ett sommarviste för en välbärgad familj från stan.

Den lilla krypgången mellan trapphallen och matsalen var en av de saker som Helena föll för första gången hon var här, ett perfekt ställe för barnen att syssla med sitt och samtidigt hålla koll på de stora.

Den lilla krypgången mellan trapphallen och matsalen var en av de saker som Helena föll för första gången hon var här, ett perfekt ställe för barnen att syssla med sitt och samtidigt hålla koll på de stora.

Den pampiga trapphallen sedd från huvudentrén, med eldstad och utgång till köket till höger och serveringsgång till matsalen under trappan.

Den pampiga trapphallen sedd från huvudentrén, med eldstad och utgång till köket till höger och serveringsgång till matsalen under trappan.

Millerrummet med sin Chesterfieldsoffa och sin kuriosa är en hyllning till saliga Miller’s Residence i Notting Hill, där Claes ofta bodde, och dess ägare – hotelieren, antikkännaren och poeten Martin Miller.

Millerrummet med sin Chesterfieldsoffa och sin kuriosa är en hyllning till saliga Miller’s Residence i Notting Hill, där Claes ofta bodde, och dess ägare – hotelieren, antikkännaren och poeten Martin Miller.

Den lilla serveringsgången mellan trapphallen och matsalen är ett perfekt ställe för barnen att syssla med sitt och samtidigt hålla koll på de vuxna.

Den lilla serveringsgången mellan trapphallen och matsalen är ett perfekt ställe för barnen att syssla med sitt och samtidigt hålla koll på de vuxna.

ARTICLE CREATORS
Writer
Interior Design
Anders Bergmark är en frilansjournalist baserad i Stockholm med uppdrag för tidningar som Residence, Café och Rum Design samt tjugo års erfarenhet som redaktör på olika tidningar, allt ifrån ELLE Decoration, Café och modebranchens tidning Habit.
read more
Photographer
Art, Interior Design
I get people to see themselves with new eyes, and I am good at making an object appear to advantage and reveal its true form. To me, my work is about trying to distillate what I see into a concentrate; the photograph. And yes, even though I do use magic sometimes, mostly, my skill is noticing what others don’t. 
read more
Stylist
Interior Design
Jag ser mitt arbete som ett intuitivt tillvägagångsätt att studera naturen. Där jag som konstnär sätter upp ramar och regler för hur mina studier ska gå till och hur de ska gestaltas.
read more
LATEST
MOST LIKED