Vattenfallet ”De syv söstrerne” ligger i starten av paddlingen.

Vattenfallet ”De syv söstrerne” ligger i starten av paddlingen.

Geiranger – världens vackraste paddling

Paddlingen i och kring Geiranger-fjorden kan mest liknas en spruta av upplevelseknark. Följ med Fredrik Schenholm på hans tur.

Morgonljus i Tafjorden.

Morgonljus i Tafjorden.

Mardrömsscenariot är en tsunami lika hög som ett 20 våningshus", säger Thomas och blickar ut över den branta och spektakulära Geirangerfjorden.

Trots det verkar Thomas, som varit bosatt i Geiranger hela sitt liv, inte särskilt orolig. Han vänder sig om och pekar på utomhussirenerna placerade bakom hans hotell. Helt plötsligt känns de stora kajakerna (eftersom de svalde all vår packning) väldigt små.

"Det här är det mest övervakade området i hela Norge"

Mer än 100 miljoner kronor har investerats i övervakningsutrustning och sirenerna ljuder minst 48 timmar innan någon av bergsidorna  faller ner i fjorden.

Geiranger är förutom sagolikt vackert även en mycket intressant plats. Omställningen från vintern till sommaren borde komma som en ohälsosam chock för de 250 fast boende. Från en i stort sett obefintlig turism under vintern fullkomligt exploderar byn under den korta fyra månaders sommarsäsongen. Med över en halv miljon besökare är Geiranger nämligen en av de mest besökta platserna i Norge.

Och det är inte via de två små krokiga vägarna besökarna kommer, utan från de enorma cruisefartygen. Varje dag kommer upp till fem monsterbåtar in i fjorden och höjer medelålderna med 30 år i byn.

Människan kontra naturen. Det är en underlig känsla i Geiranger med kombinationen av fartyg och natur.

Människan kontra naturen. Det är en underlig känsla i Geiranger med kombinationen av fartyg och natur.

Geiranger är så populärt bland dessa fartyg att det finns en heltidsanställd person som sköter logistiken kring detta. Det får inte vara mer än några tusen besökare samtidigt i byn, vilket gör att fartygen ibland måste ligga en bit ut i fjorden och vänta på deras tur. Vi inser att det är dags att lämna Geiranger och ge plats åt fler nyfikna besökare.

"Det är långt ifrån fyra erfarna paddlare som lämnar Thomas brygga"

Karin sitter i en kajak för första gången, jag vet inte hur rodret ska justerars och Linn är och har varit konstant orolig för att vattnet ska vara för kallt för hennes händer (hon glömde köpa paddelhandskar). Det är Jesper som står för erfarenheten. Och den är begränsad till tio dagars paddling, totalt, utspridd på ett antal tillfällen. Trots det hoppas vi på en smidig sexdagarspaddling.

De första paddeltagen inger en känsla av mäktighet, en mäktighet av att vara liten. Inte bara mot de höga bergsväggarna som omringar oss, utan även mot de enorma cruisefartygen. Det är en underlig mix av sagolik natur och mänsklig ingenjörskonst. Det tar inte många minuter innan ett av dessa cruisefartyg kommer glidande runt hörnet framför oss. Jag tänker tillbaka på ett av Thomas många tips "Vissa av dessa fartyg skapar större vågor än andra, se till att ta vågorna vinkelrätt". Vilket av dessa fartyg är det här? Mr Tsunami eller Mr Dansgolv? Jag vågar inte chansa och styr kajaken mot vågorna och inser snabbt att det inte alls är obehagligt, utan rent av roligt när kajaken guppar över svallvågorna.

Efter lite mer än en timme tornar norges kanske mest kända vattenfall "De syv söstrerne" upp. Ju närmare vi kommer desto mer börjar det blåsa. Det tar en stund för oss att inse det självklara.

"Framför oss faller 1000 och åter 1000-tals liter med vatten varje sekund utför ett 700 meter högt stup ner mot fjorden"

Någonstans måste luften pressas undan och i detta fall är det mot oss. Den annars spegelblanka fjorden blir mer och mer orolig ju närmare vi kommer. Samtidigt som jag vill titta upp mot vattenfallet måste jag även hålla koll på balansen. Jag får välja, antingen ligga still och titta upp mot vattenfallet, eller koncentrera mig på paddlingen. Jag väljer, precis som de andra, först ett oförglömligt vackert alternativ ett för att sen gå vidare till alternativ två. Med vattenfallen bakom oss avtar vinden och fjordens yta blir åter spegelblank.

Ensamma och små i Sunnylvsfjorden.

Ensamma och små i Sunnylvsfjorden.

I T-korsningen mellan Geirangerfjorden och Sunnylvsfjorden hittar vi udden som Thomas rekommenderat oss att slå upp tältet på. Just det här med tält, mat och piss-platser är något som kommer vara ett hett diskussionsämne under paddlingen. Från kajakerna ser vi en brygga med tillhörande båthus, en gräsmatta och lite högra upp även ett spartanskt fritidshus. Är det någon hemma här? Kan vi verkligen tälta här? Eftersom tältplatsalternativen är obefintliga, sockernivån ligger på reservtanksnivå och med mörka moln hängande ovanför oss blir beslutet enkelt.

Vi lyfter upp kajakerna på cementbryggan och inom 20 minuter är tälten uppslagna och maten på väg att serveras. Då händer det som vi fruktat. En motorbåt kommer åkande mot bryggan. "Nej, nu måste vi säkert byta tältplats", säger Linn med en uppgiven röst. Jag hinner precis gömma whiskeyn innan båten lägger till ett par meter ifrån oss. "Hej...", är allt jag hinner säga innan kvinnan i båten hoppat över på bryggan och önskat oss välkomna. Med i båten är även hennes man, två barn och mamma. Vi börjar småprata och hon säger på underbar norska att vi är så välkomna att bo på deras gräsmatta. Jag får en känsla av att det inte är första gången de har kajakbesök. "Vi önskar dock en sak av er, att ni använder toaletten. Ja, ni förstår kanske varför....".

Vi får alltå inte bara en helt fantastisk tältplats, utan även en toalett på köpet. Men det är inte allt. Senare på kvällen kommer pappan och dottern ner till oss på bryggan med sex glas och en lokal snaps. Med varma strupar och en spegelblank fjord framför oss pekar pappan norrut och säger "Ser ni den vita pricken på sluttningen? Det är en mätstation.

"Det finns en spricka i marken som växer med 10 centimeter varje år" 

Jag har hört beräkningar om att volymen berg som kommer falla ner i fjorden är lika med 1000 av Oslos nybyggda operahus.". Familjen bor här som fjärde generationen och jag hoppas att det inte blir den sista. För om berget faller ner i fjorden kommer det inte vara en planka kvar av det här stället.

Dagen efter närmar vi oss den nordligaste udden av Sunnylvsfjorden. Det fina vädret har stadigt blivit sämre och vi befinner oss nu i ösregn och motvind med vågor som slår över kajakerna. En senare utvärdering av det kommande händelseförloppet lärde oss två saker. Ett. Ha mat lättillgängligt. Två. Se till att ha koll på landstigningsplatser. Sockernivån hos vissa deltagare var redan innan udden på en alldeles för låg nivå, och med tanke på motvinden och erfarenheten tog paddlingen runt udden inte en timme som beräknat, utan närmare två.

Nyfikna får.

Nyfikna får.

Det gäller att hålla blodsockret på rätt nivå.

Det gäller att hålla blodsockret på rätt nivå.

Med lättillgänglig mat hade paddlingen garanterat blivit trevligare. Naturen i sig tillåter inga landstigningar längs den här delen (och inte på många andra delar av paddlingen heller för den delen) då bergssidorna stupar rätt ner i fjorden. Vi pratade en del om detta under planeringen, men diskussionen avslutade oftast med "hur svårt kan det vara, klart det finns gott om platser att gå i land på".

Vi hade väldigt fel. Efter mycket slit, trötthet och skräck kommer vi äntligen förbi udden. Motvind blir till medvind, skräck blir till glädje och två timmar senare checkar vi in på Eidsdalen camping.

Att slå upp tälten på en camping var inte en del av vår plan. Men vi insåg snabbt att tältplatser skulle bli en utmaning. Med bergssidor som bokstavligen stupar rätt ner i fjorden är det långt ifrån lätt att hitta bra tältplatser. Alternativen som finns är till största del gårdar belägna 50-300 meter upp på bergssidorna. Hur horisontala och lättältade dessa gårdar är återstår för besökaren att uppleva, men det finns i alla fall gott om gräsmatta här.

Trots motviljan att tälta på en camping visar det sig vara rätt bekvämt. De blöta kläderna slängs in i en torktumlare, maten äts i köket och tältet står stabilt på en mjuk och platt gräsmatta. Vi är givetvis omringade av ocharmiga tyska husbilar, men efter en whiskey och ett glas vin glömmer vi omgivningen och sjunker ner i sovsäckarna för en natts oavbruten sömn.

Delar av fjordlandskapet på norges västland blev 1985 ett världsarv och en del av UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization). För oss innebar det att vi paddlade i världsarvet hela vägen till udden men att vi nu har tältet uppslaget utanför världsarvets gränser. Men imorgon ska vi in igen, denna gång längre österut mot Tafjord.  

Lyxmat. Vid kajakpaddling behöver man inte snåla med nåt. Plats finns det gott om.

Lyxmat. Vid kajakpaddling behöver man inte snåla med nåt. Plats finns det gott om.

Nästa dag glädjs vi av att komma fram till Valldal och återigen paddla i det något smalare fjordlandskapet. Vi inser snabbt att området erbjuder bättre och fler tältmöjligheter än tidigare. Med den kunskapen hade vi inte lämnat kvar tälten på campingen i Eidsadal. Men med gårdagen färskt i minnet kändes det på morgonen som ett bra beslut, först en dagspaddeltur, sen en kortare kvällsvandring för att på kvällen slippa leta tältplats. Detta gör att vi bara är inne och vänder i Tafjord innan vi beger oss tillbaka till campingen med beslutet att efter paddlingen ta bilen in till byn Tafjord och utforska den vackra fjordsdalen mer.

Den roadtripen resulterade i blandade känslor. Tafjord ligger otroligt vackert, men mitt i den lilla byn finns ett kraftverk där ledningarna är dragna ut över fjorden. Det förstör, det går inte att komma ifrån. Tafjord känns som Geirangers fula lillebror, vilket i sig inte behöver vara dåligt. För bara en jämförelse med Geiranger är få platser förunnat.

Paddlingen tillbaka från Eidsdal till Geiranger kan mest liknas en spruta av upplevelseknark. Vi hinner inte komma mer än 800 meter ut i fjorden från Eidsdal innan de första tumlarna dyker bredvid kajakerna. Vi hade tidigare sett dem från cementbryggan under vår första tältnatt, men det här är en helt ny dimension.

Vi sitter knäpptysta i kajakerna medan tumlarna lekar framför oss. Med sekunder upp till minuters mellanrum ser vi de karakteristiska trekantsfenorna komma upp ur vattnet. Ibland andas de ut vatten, precis som en val. En timme senare paddlar vi förbi lunnefåglar, innan tumlarna åter är tillbaka. Solen skiner, himlen är kristallblå och vinden är obefintlig. Jesper brister ut i ett euforiskt vrål "Att paddla spegelblankt är som att åka puder!". Vår granne Norge visar sin bästa sida och vi är överens att det förmodligen är världens vackraste land.

"Jag har en på kroken", ropar Linn som havsfiskar för första gången i sitt liv. Bredvid står Karin, hon har precis dragit upp fyra fiskar i sju-hektos klassen. Middagsplanerna ändras från Bullens kokkorv till färsk sej. Vi är inne på den femte och sista natten och har slagit upp tältet på en stenudde i T-korsningen mellan Sunnylvsfjorden och Geirangerfjorden, inte långt ifrån tältningen första natten. Tillgången till stenbumlingar och sprickor i berget har gjort det möjligt att slå upp tunneltältet, vilket vi inte kommer använda under natten. Det blir nämligen en utomhusnatt under en stjärnklar himmel.

Jesper står vid vattenkanten och diskar efter den bästa middagen på resan när två ensamma paddlare dyker upp runt krönet. "Hej, hej! Vet ni någon bra plats att sova på?", frågar en av paddlarna uppgivet. Vi vet hur dom känner sig, vi har letat själva. "Prova runt hörnet, om det inte funkar finns det lite plats kvar hos oss", säger Jesper. Paddlarna kommer inte tillbaka och vi är säkra på att familjen välkomnade dem precis på samma sätt som de gjorde med oss. Solen sjunker ner bakom berget framför oss och vi njuter av utsikten. Vatten, branta bergssidor, vattenfall och tummlare; att försöka förklara hur vackert det är känns faktiskt lika hopplöst som att vara en hund utan luktsinne. Det måste upplevas.

ARTICLE CREATORS
Photographer
Adventure & Expeditions, Skiing
Fredrik Schenholm is an award winning adventure photographer and an educated geologist. He does commercial and editorial work as well as teaching photography.
read more
LATEST
MOST LIKED